iamrose

Ja alltså igår var det världens åskväder. Och tacktaaaaaaack att bebisen inte vaknade. Alltså hahah undra inte... få inte fel tankar i er nu xD vi har gäster, med en jätte söt 4 månader gammal söötizz på besök... + dens föräldrar. Men alltså igår var det jätte hett i början! kanske +28 C (plus dendär bollen däruppe x)) i skuggan, och jag vet inte vad det skulle ha  varit i inte-skuggan. Vi hade dukat där ute när gästerna hade kommit och vi satte oss ner för att äta lunch... lunsh.... äh nevermind. ni vet vad jag menar. och det var karelska piroger, croissanter, vanliga bröd, och brända bullar som ingen åt eftersom det inte bjöds eftersom dom brändes. hehe. men alltså ja. Det var massor av buller och bång fast solen ännu sken och det ända tecktet av oväder var nästan kolsvarta moln!!!!! och så plötsligt så började det ööööööööösregna. Vi alla tog en massa saker och sprang in (som tur var dörren nära) man måste gå in och ut ett par omgånger för att få in allt. Vi fick in allt. och just som vi stängde dörren för sista gången så började det blåsa som en galning. klockan var kanske 17. första blixten. Jag blev helt i panik. Jag klämde mammas hand så håårt, och jag såg typ att hon döljde att det gjorde ont eller inte vet jag.... :S vi räknade väl till ungefär 3 då och då kom åskan. Alltså 1 km från oss... Nästa blixten. räknade till kanske 2. Nästa blixt. räknade till typ fyra. nästa blixt. Och åskan kom typ exakt samma tid. Och då var den Jätte nära! Vi hörde ett sprak, och vi trodde att det var strömmen som gick. lampan funkade dock. nästa blixt. räknade till 2. Det ösregnade som en galning och man såg knappt våra gästers båt (där var också vår båt på bryggan, så två båtar alltsomallt. Båda båtarna var dock kvar..... trodde vi...)men plötsligt insåg vi en sak. VÅR BÅT SYNNS INTE!!!!!!!!!!! vår båts ägare, var någonstans. Mamma skrek på honom och ropade och till sist kom han fram. Han och en av våra gäster gick till båten för att se vart den for. Som tur var den bara bakom hörnet av bryggan. de kom tillbaka dyrblöta men nöjda. Chakra ville upp till övrevångingen och jag undrade om däär hade hänt någonting eftersom hon såg orolig ut. Mamma sa till henne att komma ner och då kom det. Jag började gråtagråta gråtagråta. Jag var livrädd. Mamma kramade om mig och sa att vi skulle gå till vardagsrummet. Det var pinsamt. Jag satt i mammas famn ganska länge, innan hon gick och sätta undan saker. Julie kom och sitta bredvid mig istället. Som tur gick åskvädret om och jag och julie låg snart i mammas säng och åt på slickepinnar :)



nu hörs det buller igen idag :S:S:S :(